självkonsumption

Ord.
ord...
ord ord ord ord ord ord.

Ord, det är det som formar texterna vi läser, meningarna vi säger och allt omkring oss som är kommunikatin mellan oss själva och den designerade motagaren för informationen. Men det är det som är viktigt som undanhålls i orden, det som gör att ord visar sig för de som de är i vad vi säger och vad vi skriver som allt kommer omkring är viktigt. Iband måste vi uttrycka oss med omening för att själva förstå vad som är rätt och riktigt, vad som är sant och tveklöst verklighetsbaserat. I en skrift är innehållet viktigt och är man duktig kan man forma den som man vill, för att passa läsare, men är man bättre skriver man utan självcensur och endast föga kritik. För omskrivning är lögn och baserar sig endast i att man själv är osäker på vad man kan. Stavfel, får förekomma i texter som är vitala, för i stavfelen syns människans sanna natur, och om man inte rättar dem första gången man skriver texten så är det för att det man skriver falerar på ett annat plan. DEt som inte är medvetet, det som inte är sagt, det som inte är skrivet utan det som finns där för alla att se om man bara tittar med stängda ögon. För i var mans hand finns en duva, och i var duva finns en skatt, och däremellan finns en fråga om man ska ta ut skatten eller man ska släppa duvan och se vad den gör?

För om ingen kan tänka själv så är ingen unik och är ingen unik är alla samma. FÖR OM INGEN ÄR UNIK ÄR ALLA SAMMA!

Det är vi som jagar dig i dina drömmar om nätterna, det är vi som ser till att allt som du har i ditt liv kan konsekvent och historieriktigt dö utan orsak bara för att skapa dramatik i ditt liv. För Jag är den som äger marken Jag går på, och marken du och du och du och DU går på. Det finns många sanningar i allt vi säger, och allt är inte sant. Men om du kan skilja de båda alternativen så ser du till att när duvan flyger så vinkar du adjö till stenen som jagar den.