11 augusti 2009

så kan det visst gå.

såhärva.

det är en hemsk värld vi lever i.
Ingenstans kan man längre lungt gå på gatan för att överrösa sin själ med nya intryck för att replacera det som innan bott där.
Ingenstans är man säker längre på våra gator och torg, överrallt finns förtappade människor vars sunda förnuft förskrynklats till entiteten av den svorna fienden till allt som gott, man förbrukar sitt liv i tillvaron av en anda som i sig inte bara är oresonligt oetisk; med extrem avsaknad av allt som kan kallas moral. Man ska även under denna lilla tid man har på denna jord göra, för vad allt som är heligt, livet värre, för alla andra.

I denna smuts och dy av vad som vart ett respektabelt, fantastiskt samhälle, här bor du. Du, ditt liv, dina vänner, din familj, din hund och butiken du brukar handla i på söndagar. Där har du allt du håller kärt, allt som finns är en del av dig, eller är du en del av det. Du har tänkt på det, har du inte det? Finns det plats för en till som du, en som nu kanske är glad, men kanske om ett par år, finner att världen är en allt för vidrig plats att leva på, att andas i, att ens tänka på varför man inte skulle förgöra allt som man ser, kan och har förmåga till?

----------

Förmånen med dessa köp, påpekade han.
Allt du får mer, är saker du kan använda direkt, sa han med ett listigt flin.
Kulor, krut, hylsor och till och med den röda maskinen som trycker samman hela paketet till en mördande kombination av metaller, packades artigt ner i den blommiga resväskan han hade på disken.
Samtidigt sa han, ganska tyst "du ska väl inte mörda nån nu va, grabben?"
Sam, som han hette, i sin hatt och rock, svarade lika tyst: "Närrå, gubbe. Det här är för tävling, serru."
Och tydligen vart det allt mannen bakom disken ville höra, för han rettirerade genast tillbaka till det bakre rummet, där han hade hämtat väskan nyligen.

Sam passerade ur ut dörren igen, pingland bakom dörren hade precis slutat gunga, bara för att bli slagen på igen och åter få gunga runt en stund.
Ute snöade det, det var en decemberkväll, och västanvinden var extra påtaglig denna kväll. Han huttrade, drog för kappan lite extra, höll hatten och pressade sig genom snöregnet. Fyra kvarter senare, genom stockholms innerstad, var han framme vid sin destination.

Många ord hade passerat genom hans huvud på vägen, han hade dränkt dem alla genom att försöka lyssna på hur vinden ven rakt över hans vänstra öra, det hade inte varit lätt att tysta ner vad han hade hört hela vägen från västangatan. Ord som inte hade någon betydelse, många; ingen mening, hade åkt med vinden, för att bara glömmas föralltid.

Väl framme knackade han på dörren, väntade ett par sekunder, vred sedan handtaget; lite upp, och lite till vänster - "sen ett snabbt ryck och du är inne." Han mös, ingen hade än kommit på hur man skulle komma in, för ingen hade öppnat dörren, och katten hade äntligen lärt sig att låta bli penslen som stod lutad 2 decimeter mot en vägg, med tillräckligt lut för att precis bliinkastad ett par meter in i köket, om man öppnar förhårt vill säga. Vilket man gjorde ibörjan, innan man lärt sig knepet för att öppna dörren.

På andra sidan stan satt en kvinna och grät i sitt fönster. Henner kväll hade varit inget annat än katastrof. Det hade redan börjat på morgonen och hunden hade jagat en fluga upp i det öppna fönstert, och välte ner hennes favortiblomma. Självfallet, tänkte hon. "Det hade kunnat sluta mycket värre, hunden kunde farit ut efter flugan, eller krukan, bara för skojs skull. Han är ju inte den smartaste hunden i stan.."
Mjölken hon hade köpt i pankik dagen före hade i all hast varit av den sort som butiken redan skulle ha sorterat bort. Så hon åt något som vad man kanske inte riktigt borde ha kallat filmjölk, till frukort. Hon suckade och morrade lite i samma manöver när hon hällde ut det över flingorna. Men hon vart från norrland, så hon hade bot på medlet, även om flingor och mjölk hade varit hennes uppenbara val, i sympati för blomman hon hade förlorat. Det var egentligen inget annat än en gammal fikus som hade stått där i fönsterkarmen, men den hade "så oskyldigt blivit kastad ur denna värld och in nästa i händerna av den galna byrackan som hade härgat runt i lägenheten." När hon tänkte försökte hon alltid tänka poetiskt, för det hade varit hennes favoritämne i skolan.
Blomman hade sett mycket, långa svåra år av misshandel under hennes föredetta. Fester och firanden under studentåren, den glada flickan som hade burit en liten liten planta från plantaget i Vilhelmina.
Ja, den där blomman hade varit med och mycket, och nu, tre städer och två förrödelser senare. Han han blivit intet, en grön fläck, hon tittade ut, ja, på trottoaren. Hade den träffat någon, så hade hon inte lämnat lägenheten på två dagar av ren rädsla för att hamna i buren för drop.
Istället åt hon sina flingor, i den nu uppvärmda, saltade mjölken.

På hans säng hade hans kostym legat, han själv hade sovit på soffan den natten, för hans kostym, i hans tycke, var mer värd, för den hade varit dyr. Dyrare än han var, honom kunde man köpa för en bunte hundralappar, och vad han gjorde var det enda han kunde. Han hade hoppat av grundskolan, och varit på rymmen i ryssland ett par år, innan han kom tillbaka till sverige. Han hade tyckt om sibirien bäst, blotta tanken på att ens ta av sig jackan, fick honom att rysa. Än mindre tanken på att, om man misslyckas komma från sina ytterkläder till sin säng, när man kommer hem från lägert.

Ingen hade velat sticka en kuk i munnen på honomo där, ingen hade någonsin gjort närmanden på honom. Ingen hade någonsin viftat med ytterligare en näve pengar och bett honom vända sig. Nej där hade ingen orkat tänka på sex. Där var det enda man någonsin brydde sig om var värme, i alla fall för hans del. Vissa av de galna ryssarna han träffat älskade vad de gjorde och sa att alla borde arbeta på tundran, för där blåser det lite hårdare. Men allt det skulle förändras, allt det skulle bli bättre, allt. Imorgon.

Kostymen var på, och hatten, och skorna snörde han snabbt och smidigt. De var blanka som en ny dag, men han putsade dem ytterligare, så de sken. Han hade äntligen hittat något han ville göra med sitt liv, han hade lyft en bok en av kvällarna efter sin dusch, och han hade läst om picasson, och han hade blvitit kär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar