15 augusti 2009

vi far väst

"Det är såhär vi gör det i mina kvarter!", skrek han i örat på den stackars mannen som satt i ett skruvgärns grepp skjortkragen i hans hand.
"Det är såhär vi gör, och detta som händer!" Väste han fram i samma stund som han drog mannens plånbok ur bakfickan. Han hade först lyft mannen en halvmeter från marken. Sen släppte han tvärt och mannen föll tungt ner på gatan, där han nu sprattlade lite tvärt i ett snabbt försök att resa sig; som dessutom stoppades av tanken på vad som skulle möta honom, väl uppe på två fötter igen.

Mannen som tagit plånboken rotade genom den medans jag passerade lungt förbi vad som så ut att vara en vanlig torsdag. "Fast det är ju fredag" tänkte han för sig själv. Tänkte inte mycket mer på saken. Tunnelbanescenen hade varit en syn försig, men det hade nu bevittnade, och som hade fått vilken människa att, i alla fall ringa efter hjälp, kunde lika gärna hänt honom vart som helst i hans tycke. Fortsättningsvis: i frågan om den gröna vätskan ni i ert brev påstår finnas på alla byggnader i hela stan; Vi har kontrollerat den menade mängden väggar i våran stad för att kunna konstatera att detta inte är fallet. Vi förkunnar oxå att i din förfrågan om att fånga in råttor, tänker vi inte besvara din förfrågan med att skicka efter fjöltspelare från paris; med att göra det.
Längre ner stod det antecknat Ros-marie Ottohammar, under det en ful logga och "Stadstinget" i vacker tryckt text.

Man blömmer blunda.

Man känner den torra smaken i sin mun.

Efter ett tag sitter man där och föröker avgöra vad som är verkligt eller inte, för att det är den mest viktigaste frågan i ditt liv just nu, av någon okänd anledning.
Detta är vad du fastnar på, vad din hjärna går på för, i alla fall vad du tror, är tre milioner eipms (elektroniska impulser per mikrosekund). Du vet inte om det är mycket eller lite eipm, men det är förmodligen inte nått att bry sig för, för att det är nog lika illa vilket än det är. Du gör något, vad som hellst, bara det är verkligt. I korta ögonblick kan du koncentrera dig, men du vet inte om det är bra eller dåligt heller, för den delen. Tanken är nog helt enkelt att bara tänka på en sak i taget, för det är lättare att hantera, och man ska släppa känslan av hur det rycker i hela kroppen. Nojjar för saker. Men när du tänker efter, så skiter du faktiskt i alla världens problem nu, dina problem är viktigare.

och allt, blåser bort som du tänkte på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar