södergatan och allt är lungt

Det är en äcklig värld vi lever i.

Han satt på en ranglig stol vid ett luggslitet svartmålat bord, ett fint bord, förutom den flagnande färgen och märkena efter alla tusentals människor som suttit där genom åren, så vart det ett fruktansvärt vackert bord. Antikt, franskt, det visste han, han kunde inte förstå varför han visste det, men han gjorde det.
"Jag hatar ciggaretter" Sa mannen som stod lutad mot fönsterkarmen, och han släckte den nerbrunna ciggaretten och tog genast upp en ny ur paketet. "Men jag kan inte hjälpa mig att sluta" Han tände den. Han vägde tändaren i handen, han hade haft den så länge han kunde minnas, graverad med bokstäverna "M.J". Det hade varit en gåva, det var allt han visste. Men 70-talet hade varit en fördjävlig tid för honom, det syntes på hans ansikte, och han ådror på armarna.