13 augusti 2009

kapitel 1

en god natts sömn

en sådan som man ofta inte har längre, en drömlös natt, och man slipper vakna med smärtan, ångesten och obehaget för vad som komma skall. Att man inte kan släppa taget om stressen och vardagen, att man inte kan sluta bry sig. HA. sluta bryr sig var lätt, det var att sluta bry sig om hur man mår som var svårt, och man vill ut. Ut ut, inte ut på stan bland allt slödder och skräp, pundarna och kriminaliteten, man vill ut. Man vet inte vart, ut ur landet, men blotta tanken på det gör att man inser att man inte kan, man kommer aldrig ifrån det man har i den staden. Det spelar ingen roll, för kriminaliteten, brutaliteten och slöddret finns överallt. Omänskliga värld. Det finns piller för ångesten men vad tjänar det för roll? Man mår först sämre, innan man mår bra, och mår man dåligt nog från början och tanken på att stänga av redan finns, vad händer om man mår sämre då?
Du har glömt hur det var att inte må såhär, hur det var att inte bry sig, du har slutat dricka för du fått avsmak från den sjukdommen. Du drar några bloss och inser att världen är inte så hemsk som du tänkte från början, den är värre, och i varje gathörn står någon som vill dig illa, alla människor är pundare och ingen mår bra, och om de mot förmodan skulle göra det, så är det för att de är korkade och komplett konsumerade av den pågående fördummning av befolkningen. Reklar, bah, det värsta som finns, finns där av en orsak och en orsak endast. Det är för att ta dina tankar ifrån dig, för att du inte ska tänka som en individ, eller för att du ska tro att du är unik. Du är inte unik, dina pengar i din plånbok gör dig inte bättre än någon annan, vi har minimerat människan till att vara beroende. Sjukdommen är allt man vill ha, och den ligger där i ditt nästa köp, oavsätt om det är nya skor eller en bh för att gömma ditt riktiga jag.
Du är inte annurlunda från någon annan, du är inte bättre och inte sämre. Inte mer värd, inte mindre. Du är unik i en entitet som är människan, du kan gå på två ben, du äter med bestick, du klär din kropp med materiel för att skydda dig från vädert. Dina funktioner är oversäntliga, det är onödigt att finnas för det enda du finns för att fortsätta finnas.
Tänk på detta, och ha i åtanke att den enda riktiga filosofiska frågan är om man ska ta livet av sig eller inte. Skaffa inte barn i denna värld, ser du någon som mår dåligt, hjälp denna människa. Gör allt för att göra vad vi har till en plats av levnad istället för att ha det som en plats av död och förödelse, krig och olikhet. Dagens image är att må dåligt, det är coolt, hipp, och så man ska vara. Men du ska inte må dåligt, du ska bara se ut som du gör det.
Är det konstigt att folk dricker, nej. Är det konstigt att folk knarkar, nej. Är det konstigt att folk vaknar med ångest, nej. Inget är konstigt, det är precis som det ska vara. Ta ett tåg och ta dig därifrån. För inget är som det var och kommer nog aldrig bli det igen. Världens existensiella frågor ligger hos män som leker i en sandlåda av vad våra liv är.
En god natts sömn, drömmlös och utan att vakna till detta, det är allt jag kan tänka på.

Jag hatar stress, det är min sjukdom, den värsta av alla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar