15 augusti 2009

H-tåget

"det finns tåg för allt", sa han med ett äckligt leende.
"om ditt liv går för sakta så ta c-tåget ner till centrum och lev ut dina vildaste fantasier, går det för snabbt, hoppa på ett h-tåg."
Fördelar och nackdelar, med allt, och alla val du gör i ditt liv. Fantasin är egentligen det enda som sätter gränserna, och för det finns det svampar som gör dig galen.
Han suckade, och började förberda sin nästa fix. Jag gick därifrån precis i tid till att han hade hittat sin sked, den var gul i skålen och svart på undersidan. Jag tänkte för mig själv att han förmodligen aldrig hade tvättat den, men jag tror inte han brydde sig. En knarkare som han, som egentligen inte hade något annat kvar än sitt skit att leva för. Ensam i tunnelbanan satt han, varje gång jag gick förbi honom blinkade han med sitt bra öga och log ett sprucket leende som visade alla hans tänder. Alla och alla för den delen, han hade inte särskillt många kvar, och de flesta av dem var svarta nu.
Han hade berättat för mig om hur han var innan, en framgångsrik bankman, på den tiden då det fortfarande var respektabelt att vara sådan, en sån man som folk såg upp till, litade på. Lite som att vara doktor, fast utan alla gratis friseringar. "Någon gräns skulle där vara för vad man kan få gratis, och att hantera folks pengar är bara inte värt lika mycket som att hanter människors hjärtan." hade han sagt.
Någonstans visste jag att det han sa var sant, men han hade låtit lite för poetisk för att vara en missbrukare av den milda grad han faktiskt var, han hade nog tänkt på det länge, längre än jag hade gjort.
Vi delade samma intressen, han och jag, hade han sagt.
"Vi vill ingen illa, men aldrig någon väl". Det var orden han hade använt, och jag hade stått där i min rock och hatt och tittat på honom ett par sekunder, lyft mitt ögonbryn och nickat, inte för att jag behövde konfirmera vad han hade sagt, utan saknta nog för att själv tänka efter vad han menade.
Det hade inte spelat någon roll, för jag hade redan gjort mitt val, för länge sedan. Jag skulle inte bli någon bankman som slutade på gatan, jag skulle inte heller bli doktor som fick mit hår klippt gratis. Jag skulle bli räddaren, jag skulle göra världen bättre. Det var vad jag skulle bli. Jag skulle bli hjälte, med min caep fladrandes i vinden, och mitt blonda hår.

Men var skulle jag hitta hjälp för hjältar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar